Anthony Giddens och samhällsvetenskapen

När Thomas Brante skriver den lilla skriften Anthony Giddens och samhällsvetenskapen är Giddens ett självklart namn i en sociologisk kanon. Refererade man inte till Giddens fanns en risk att man inte betraktades som en ”riktig” sociolog. Att kritisera Giddens var närmast att kritisera ämnet.

Enligt Giddens hade sociologin hamnat i en olycklig och teoretiskt improduktiv åtskillnad mellan subjektivism/aktör och objektivism/struktur, eller den mellan individ och kollektiv som Johan Asplund diskuterar i Människan som samhällsvarelse (2022). Hans eget teoretiska bidrag, struktureringsteorin, försöker lösa dikotomin mellan aktör och struktur genom att hävda att förhållandet måste betraktas som en strukturdualitet där strukturer är både medel för och resultatet av aktörers handlingar.

Brante är positivt inställd till viljan att överskrida åtskillnaden mellan aktör och struktur men tycker att kritiken mot t.ex. strukturalister är missriktad. Den går för långt i sina antaganden om att strukturalister inte skulle kunna tänka sig att det är levande människor som både producerar och reproducerar strukturer. Den bortser också från att en undersökning av ett socialt fenomen kan isolera den ena eller andra aspekten av fenomenet utan vara antingen subjektivistisk eller objektivistisk.

Brantes läsning av Giddens gjorde honom helt enkelt förbannad på Giddens argumentation – där syftet ofta handlar om att framhäva den egna teorin – även om han respekterade och höll med om varningarna mot tendenser till överdrifter åt antingen individualistiskt eller kollektivistiskt håll.