I.

Det första studieobjektet har encyklopedisk karaktär. I en rad polska uppslagsverk, publicerade av det vetenskapliga förlaget Państwowe Wydawnictwo Naukowe [Det statliga vetenskapliga förlaget], som efter privatiseringen 1991 bytte namn till Wydawnictwo Naukowe PWN [Det vetenskapliga förlaget PWN], har artikeln ”Literatura” [Litteratur] kompletterats med en lista över litteraturens ”mest framstående och kända verk”.11 ”Literatura” [Litteratur], i Mała encyklopedia powszechna PWN [PWN:s lilla universalencyklopedi], Warszawa: Państwowe Wydawnictwo Naukowe, 1959, s. 502. Alla översättningar av polska citat i uppsatsen är mina egna. Jag har granskat fem encyklopedier och deras verklistor för att se i vilken utsträckning de beaktar den skandinaviska litteraturen. Listorna är publicerade 1959, 1962, 1970, 1974 och 1995. De innehåller totalt mellan 117 och 563 poster.22 Listornas huvudrubriker och bibliografiska uppgifter: ”Najwybitniejsze i najbardziej znane dzieła literatury obcej” [Den främmande litteraturens mest framstående och kända verk], i Mała encyklopedia, 1959, s. 500–502; ”Najbardziej znane dzieła obcej literatury pięknej” [Den främmande skönlitteraturens mest kända verk], i Encyklopedia popularna PWN [PWN:s populärencyklopedi], Warszawa: Państwowe Wydawnictwo Naukowe, 1962, s. 563–565; ”Najbardziej znane dzieła literatury światowej” [Världslitteraturens mest kända verk], i Mała encyklopedia powszechna PWN [PWN:s lilla universalencyklopedi], Warszawa: Państwowe Wydawnictwo Naukowe, 1970, s. 578 f.; ”Najbardziej znane dzieła literatury światowej” [Världslitteraturens mest kända verk], i Encyklopedia powszechna PWN [PWN:s universalencyklopedi], band 2, Warszawa: Państwowe Wydawnictwo Naukowe, 1974, s. 737–739; ”Najbardziej znane dzieła literatury światowej” [Världslitteraturens mest kända verk], i Nowa encyklopedia powszechna PWN [PWN:s nya universalencyklopedi], band 3, Warszawa: Wydawnictwo Naukowe PWN, 1995, s. 765–768.

Innan de konkreta siffrorna över den skandinaviska representationen i listorna läggs fram krävs några förklarande kommentarer om listornas struktur. Dels har listornas konstruktionsprinciper en direkt betydelse för den skandinaviska litteraturens andel. Dels ger principerna vissa allmänna insikter om den skandinaviska litteraturens receptionsvillkor i Polen.

Bild 1: Omslaget till Mała encyklopedia powszechna PWN (1959).	Bild 2: Listan 1959 (fragment).

Mest utmärkande för samtliga fem listor är att de begränsar sig till icke-polsk litteratur. De två äldsta använder i sin rubrik uttrycket literatura obca [främmande litteratur], de övriga anlitar termen literatura światowa [världslitteratur] och förtydligar i en not att de inte beaktar ”polska verk”.33 Mała encyklopedia, 1970, s. 578; Encyklopedia powszechna, band 2, 1974, s. 739; Nowa encyklopedia, band 3, 1995, s. 765. Enligt en utbredd uppfattning omfattar världslitteraturen verk som når läsaren genom att transcendera sina nationella gränser.44 Jfr Fritz Strich, ”Weltliteratur und vergleichende Literaturgeschichte”, i Emil Ermatinger (red.), Philosophie der Literaturwissenschaft, Berlin: Junker & Dünnhaupt, 1930, s. 423, 436 f.; David Damrosch, What Is World Literature?, Princeton-Oxford: Princeton University Press, 2003, s. 4 ff., 6, 281 f. Listorna tilldelar alltså den skandinaviska litteraturen status som det icke-egna, det annorlunda, en samling texter som recipieras i förmedlande former, genom översättning, men också genom olika typer av kulturrapportering som inte behöver ha translatorisk täckning. Joyces Ulysses blev listad långt innan den förelåg i polsk översättning.55 Jfr Mała encyklopedia, 1959, s. 501; James Joyce, Ulysses, övers. Maciej Słomczyński, Warszawa: Państwowy Instytut Wydawniczy, 1969. På ett motsvarande sätt inhyser listan 1995 skandinaviska verk som inte alls (Sara Lidmans Vredens barn) eller endast i fragment (Harry Martinsons Aniara) var översatta till polska.66 Nowa encyklopedia, band 3, 1995, s. 768. Jfr Harry Martinson, ”Aniara”, övers. Zygmunt Łanowski, i Zygmunt Łanowski (red.), W sali zwierciadeł. Antologia poezji szwedzkiej (1928–1978) [I speglarnas sal. Antologi med svensk poesi (1928–1978)], Poznań: Wydawnictwo Poznańskie, 1980, s. 71–73 (nr 2, 5, 79, 100); Harry Martinson, ”Aniara (fragmenty)” [Aniara (fragment)], övers. Janusz B. Roszkowski, i Harry Martinson, Poezje wybrane [Poesi i urval], red. Leonard Neuger & Janusz B. Roszkowski, Warszawa: Ludowa Spółdzielnia Wydawnicza, 1995, s. 189–195 (nr 13, 53, 85).

Moderna litterära kanonbildningar sker på nationell basis.77 Jfr Ernst Robert Curtius, Europäische Literatur und lateinisches Mittelalter, Bern: Francke, 1948, s. 267 ff.; Frank Kermode, The Art of Telling. Essays on Fiction, Cambridge, Mass.: Harvard University Press, 1983, s. 177; John Guillory, Cultural Capital. The Problem of Literary Canon Formation, Chicago-London: The University of Chicago Press, 1993, s. 38 ff., 74 ff.; Damrosch, What Is World Literature?, 2003, s. 36; Wolfgang Bernhard Fleischmann & J. K. Newman, ”Classicism”, i Alex Preminger & T. V. F. Brogan (red.), The New Princeton Encyclopedia of Poetry and Poetics, Princeton: Princeton University Press, 1993, s. 215. Intressant nog inrymmer ingen av de fem encyklopedierna en motsvarande lista över den polska litteraturens främsta verk. Världslitteraturen är svår att kanonisera dels därför att den är extremt pluralistisk, dels därför att den saknar given institutionell förankring.88 Jfr Strich, ”Weltliteratur”, 1930, s. 429 f., 434, 439 f.; Curtius, Europäische Literatur, 1948, s. 274; Kermode, The Art of Telling, 1983, s. 177 f.; Damrosch, What Is World Literature?, 2003, s. 5 ff., 281, 289, 297 f. De fem polska listorna signalerar denna principiella svårighet genom sin påtagliga strukturella labilitet. De tre äldsta bygger på receptionsbaserade kriterier och omfattar verk som av egen kraft etablerat sig i det polska litterära kretsloppet. De två yngsta däremot konstrueras som synteser av de nationella kanonbildningarna och kvoterar in texter som är ”mest kända inom den givna litteraturen”.99 Encyklopedia powszechna, band 2, 1974, s. 739; Nowa encyklopedia, band 3, 1995, s. 765. Enligt Damrosch är principen oförenlig med världslitteraturkonceptet (jfr Damrosch, What Is World Literature?, 2003, s. 4). I hög grad fördelas positionerna i listan mellan nationallitteraturerna enligt samma princip som i den representativa demokratin, där majoritetens vilja harmonieras med minoriteternas rättigheter.1010 Jfr John Guillory, ”Canon”, i Frank Lentricchia & Thomas McLaughlin (red.), Critical Terms for Literary Study, 2:a uppl., Chicago-London: The University of Chicago Press, 1995, s. 235. Denna dubbelhet speglas även i listornas skandinaviska andel som kvantitativt jämställer världsklassikern Et dukkehjem med Utvandrarna, en roman som ansetts vara central inom den svenska litteraturen.1111 Nowa encyklopedia, band 3, 1995, s. 766, 768.

Bild 3: Omslaget till Encyklopedia popularna PWN (1962).	Bild 4: Listan 1962 (fragment).

Spänningen mellan det nationella kanonbegreppet och världslitteraturkonceptet märks även i listornas temporala ramar. En litterär text blir kanonisk genom tidens prövning.1212 Jfr Harold Bloom, The Western Canon. The Books and School of the Ages, London: Papermac, 1994, s. 23; Trevor Ross, ”Canon”, i Irena R. Makaryk (red.), Encyclopedia of Contemporary Literary Theory. Approaches, Scholars, Terms. Toronto: University of Toronto Press, 1995, s. 515. De fem listorna vill inkorporera även den nyaste litteraturen. Listan 1995 avslutas med Jean d’Ormessons Histoire du Juif errant, publicerad så sent som 1990.1313 Nowa encyklopedia, band 3, 1995, s. 768. Listan anger dock felaktigt 1991 som romanens publiceringsår. Den heltäckande ambitionen kan förklaras med listornas encyklopediska kontext men motsvarar även världslitteraturbegreppet med dess tydliga samtida inriktning.1414 Jfr Damrosch, What Is World Literature?, 2003, s. 4 ff. Påfallande ofta främjar listornas samtidsintresse den skandinaviska litteraturen. För att ett verk ska få kanonisk status krävs en legitimerande institutionell bas.1515 Jfr Kermode, The Art of Telling, 1983, s. 168 ff., 176 ff.; dens., History and Value. The Clarendon Lectures and the Northcliffe Lectures 1987, Oxford: Clarendon Press, 1989, s. 113, 126; Guillory, Cultural Capital, 1993, s. 3 ff.; dens., ”Canon”, 1995, s. 239 ff. I brist på andra världsomspännande litterära institutioner söker listornas konstruktörer frekvent stöd i Nobelkommittén.1616 Nobelprisets världslitterära funktioner diskuteras i Pascale Casanova, La république mondiale des lettres, Paris: Seuil, 1999, s. 206 ff. Som bekant har kommittén varit ganska generös mot skandinaviska författare.1717 Jfr Kjell Espmark, Det litterära Nobelpriset. Principer och värderingar bakom besluten, Stockholm: Norstedts, 1996, s. 44 ff.; dens., Litteraturpriset. Hundra år med Nobels uppdrag, Stockholm: Norstedts, 2001, s. 50 ff. De flesta av de skandinaviska Nobelpristagarna – även de internationellt mindre kända som Bjørnson, Pontoppidan, Gjellerup, Martinson och Johnson – upptas i någon av listorna.1818 Jfr särsk. Mała encyklopedia, 1959, s. 501; Encyklopedia powszechna, band 2, 1974, s. 738; Nowa encyklopedia, band 3, 1995, s. 768.

Listornas labilitet märks också genom att normerna förändras inom en och samma lista. Medan de äldsta texterna listas på verkningshistoriska meriter, är verkurvalet från de senaste seklen tydligt politiserat. Encyklopedierna utgivna före murens fall privilegierar regimtrogna sovjetiska och sovjetvänliga författare. I listan 1970 exempelvis får Gorki hela tre poster medan Goethe får nöja sig med två.1919 Mała encyklopedia, 1970, s. 578 f. Listan 1995 däremot ger relativt stort utrymme åt östeuropeiska dissidenter, som av förklarliga skäl är nästan helt frånvarande i de tidigare listorna.2020 Nowa encyklopedia, band 3, 1995, s. 767 f. Tendensen är särskilt uppenbar i de två senaste listorna, som underordnar sin nationella inkvoteringsprincip politiska mål. Listan 1974 exempelvis skiljer strikt mellan den öst- och den västtyska litteraturen och förärar den östtyska fler poster än den västtyska. Listan 1995 däremot återförenar de båda tyska litteraturerna samtidigt som den är betydligt generösare mot författare med västtyska rötter. Överhuvudtaget favoriserar den verk från stabila demokratier, särskilt dem som ligger i Polens närområde. Svängningen har en direkt betydelse för listornas skandinaviska andel. 1974 har den skandinaviska litteraturen relativt svårt att hävda sig mot Warszawapaktens litteraturer. Medan den bulgariska litteraturen tillförsäkras tre platser i listan tilldelas den finska bara en enda post. Listan 1995 däremot är mycket välvilligare mot den skandinaviska litteraturen och upptar hela sju verk som saknats i de tidigare listorna. Bland de nyupptagna verken finns Romanen om Olof, Utvandrarna, Barabbas, Aniara och Vredens barn.2121 Encyklopedia powszechna, band 2, 1974, s. 737 ff.; Nowa encyklopedia, band 3, 1995, s. 767 f.

Bild 5: Omslaget till Mała encyklopedia powszechna PWN (1970).

En stor del av listornas inkonsekvenser kan förklaras genom litteraritets- och kanonbegreppets egen historiska evolution. De senaste decenniernas debatt om kanons öppnande ter sig vara påfallande fördelaktig för den skandinaviska litteraturen.2222 Jfr Bloom, The Western Canon, 1994, s. 18 ff.; Guillory, ”Canon”, 1995, s. 234 ff.; dens., Cultural Capital, 1993, s. 32 ff.; Ross, ”Canon”, 1995, s. 516; Joseph C. Sitterson, Jr, ”Canon”, i The New Princeton Encyclopedia, 1993, s. 167. På den yngsta listan ges plats åt både Astrid Lindgrens Pippi Långstrump och Tove Janssons Trollkarlens hatt. Ingen av listans litteratur-/språkregioner har en så stark barnlitterär representation som den skandinaviska litteraturen.2323 Förutom dessa två verk inrymmer listan även Andersens Sagor, som ingår i samtliga fem listor, och Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige som inkorporeras redan i listan 1974.

Vilket blir det kvantitativa utslaget av alla dessa gynnsamma och ogynnsamma mekanismer? Resultaten för den skandinaviska litteraturen kan sammanfattas i följande tabell:

Tabell 1:

Listans publiceringsår	1959	1962	1970	1974	1995	Summa
Antal poster totalt	244	117	255	405	563	1384
Danska verka	5	1	2	3	3	14
Finländska verkb	0	0	1	1	2	6
Isländska verkc	1	0	1	2	2	6
Norska verk	5	3	4	6	8	26
Svenska verk	2	1	2	5	11	21
Summa	13	5	10	17	26	71
Procent	5.3	4.3	3.9	4.2	4.6	5.1

^aI listan 1959 (Mała encyklopedia, 1959, s. 501) infogas Herman Heijermans Op hoop van Zegen felaktigt i den danska litteraturen. I mina tabeller förs verket till den nederländska litteraturen.

^bI listan 1995 (Nowa encyklopedia, band 3, 1995, s. 768) inkorporeras Trollkarlens hatt i finsk litteratur med parentestillägget ”(szwedz.)” [sv.], som anger att verket är skrivet på svenska. Tabellen följer listans litteraturrubricering.

^cListan 1959 (Mała encyklopedia, 1959, s. 500) innehåller posten ”Sagi islandzkie” [Isländska sagor] med litteraturrubriceringen ”skand.” [skand.]. I tabellen räknas posten till isländsk litteratur.

Sammanställningen visar att den skandinaviska litteraturen har en ganska stabil position i listorna. I genomsnitt upptar de skandinaviska verken över fyra procent av posterna. Styrkerelationerna mellan de enskilda skandinaviska litteraturerna varierar däremot avsevärt. På den äldsta listan dominerar den danska och den norska litteraturen, mellanlistorna ger företräde åt Norge, på den senaste listan hamnar den svenska litteraturen i topp.

Bild 6: Omslaget till Encyklopedia powszechna PWN, band 2 (1974).	Bild 7: Listan 1974 (fragment).	Bild 8: Omslaget till Nowa encyklopedia powszechna PWN, band 3 (1995).

Fyra procent – är det mycket eller litet? I sin teori om världslitteraturen skiljer Franco Moretti mellan kärnlitteraturer, som har en dominerande ställning på världens globala scen, periferiska litteraturer, som påverkas av kulturellt starkare litteraturer, samt semiperiferiska litteraturer, som intar en mellanställning och både påverkar och påverkas.2424 Franco Moretti, Distant Reading, London-New York: Verso, 2013, s. 43 ff., 107 ff. Jfr Strich, ”Weltliteratur”, 1930, s. 426; Casanova, La république, 1999, s. 119 ff., 164 ff.; dens., ”Literature as a World”, i Theo D’haen, César Domínguez & Mads Rosendahl Thomsen (red.), World Literature. A Reader, London-New York, 2013, s. 207 ff. För jämförelsens skull sammanställer jag den skandinaviska litteraturen med tre andra litteraturer/regioner, två av dem som i världslitteraturteoretiska sammanhang betraktas som semiperiferiska och en tredje som betraktas som periferisk:2525 Jfr Moretti, Distant Reading, 2013, s. 24, 55 f.; Theo D’haen, The Routledge Concise History of World Literature, London-New York: Routledge, 2012, s. 152 ff.; Casanova, La république, 1999, s. 241 ff.

Tabell 2:

Listans publicerinsår	1959	1962	1970	1974	1995	Summa
Skandinavisk litteratur	13	5	10	17	26	71
Italiensk litteratur	13	6	12	14	35	80
Spansk & portugisisk litteratur	8	2	10	11	22	53
Nederländsk & belgisk litteratur	4	1	2	4	9	20

Siffrorna tilldelar den skandinaviska litteraturen en stabil plats bland de semiperiferiska litteraturerna.2626 Jfr Theo D’haen, The Routledge Concise History, 2012, s. 153 ff.; Moretti, Distant Reading, 2013, s. 25 f.; Casanova, La république, 1999, s. 140 ff. Avståndet till den periferiska nederländska och belgiska litteraturen är markant. Men hur stabila över tid är tabellens styrkerelationer? Som redan Fritz Strich betonat är världslitteraturen i ständig rörelse. Under vissa tider kan vissa litteraturer höja sig från sitt periferiska läge och uppleva en högkonjunktur för att efter en tid åter sjunka ned i en periferisk ställning.2727 Jfr Strich, ”Weltliteratur”, 1930, s. 426; Moretti, Distant Reading, 2013, s. 16 f., 23 ff.; Curtius, Europäische Literatur, 1948, s. 41 ff. En ständig förändring underkastas också själva kanonbildningen, inte bara därför att den kumulerar ständigt nya verk utan också därför att den – för att bereda plats för dem – är alltmer exkluderande gentemot de äldre verken.2828 Jfr T. S. Eliot, The Sacred Wood. Essays on Poetry and Criticism, 7:e uppl., London: Methuen, 1950, s. 49 f.; Kermode, History and Value, 1989, s. 85 ff., 116; Damrosch, What Is World Literature?, 2003, s. 16 f., 299. Granskad ur detta diakrona perspektiv framträder den skandinaviska litteraturen i mindre fördelaktigt ljus än den italienska eller spanska. De flesta listade skandinaviska verken härstammar från en period som med goda skäl kan kallas den skandinaviska guldåldern, dvs. tiden mellan 1850 och 1920. Den italienska och spanska litteraturen hade sina renässanser betydligt tidigare och deras verk har prövats längre av tidens smakväxlingar.2929 Jfr Curtius, Europäische Literatur, 1948, s. 42, 270 f.; Moretti, Distant Reading, 2013, s. 23. Vi fäster blicken på den skandinaviska guldåldern speglad i listorna 1959 och 1970, båda med ungefär samma antal poster totalt och båda relativt fria från partikulära nationella inkvoteringspraktiker:3030 Mała encyklopedia, 1959, s. 501 f.; Mała encyklopedia, 1970, s. 578 f.

Tabell 3:

Listans publiceringsår	1959	1970
Antal poster totalt	244	255
Antal poster 1850–1920	80	65
Antal skandinavska poster 1850–1920	12	8
Procent av listans samtliga skandinaviska poster	92	80
Procent av listans samtliga poster 1850–1920	15	12

Som vi ser levererar den skandinaviska guldåldern 80–90 procent av listornas skandinaviska bestånd. Under denna period når den skandinaviska litteraturen visserligen inte upp till samma siffror som den franska, men den placerar sig med ca 15 procent av periodens poster betydligt högre än typiska semiperiferiska litteraturer,3131 Jfr Erich Auerbach, ”Epilegomena zu Mimesis”, Romanische Forschungen, 65 (1954), s. 13 f.; Curtius, Europäische Literatur, 1948, s. 41 f.; Moretti, Distant Reading, 2013, s. 16, 23 f.; Damrosch, What Is World Literature?, 2003, s. 8. vilket framgår av följande tabell:

Tabell 4:

Listans publiceringsår	1959	1970
Antal franska poster 1850–1920	20	19
Antal italienska poster 1850–1920	3	1
Antal skandinaviska poster 1850–1920	12	8
Antal spanska poster 1850–1920a	1	1
Antal tyska poster	4	3

^aI listan 1970 dateras Unamunos huvudverk Niebla korrekt till 1914 medan listan 1959 felaktigt anger 1924 som verkets utgivningsår. Tabellen infogar verket i perioden 1850–1920 i båda listorna.

Men de båda tabellsammanställningarna av siffrorna från 1959 och 1970 visar samtidigt att den skandinaviska litteraturens höga andel 1850–1920 alltjämt är underkastad en pågående korrigeringsprocess. Med ett ökat tidsavstånd krymper periodens andel i listorna. Ännu snabbare minskar den skandinaviska guldålderns procentsats i listorna. Hårdast drabbad av denna tidens granskning är den danska litteraturen. Pontoppidan, Gjellerup, Andersen Nexø finns med 1959 men exkluderas 1970. Att processen ännu inte är avslutad indikeras inte minst av att Ibsen 1995 fortfarande har dubbelt så många poster som Goethe. Luckan som den skandinaviska guldålderns bortgallrade författare lämnar efter sig har i de yngsta listorna fyllts med nyare namn, de flesta av dem från den svenska litteraturen. I vilken mån nykomlingarna Pär Lagerkvist, Vilhelm Moberg, Harry Martinson, Eyvind Johnson, Sara Lidman, Astrid Lindgren kommer att klara tidens prövning är fortfarande en öppen fråga.

Vilka är de mest listade skandinaviska författarna? Här kommer tio-i-topp-listan:

Tabell 5:

Plats	Författare	Poster totalt	Verk 1959	Verk 1962	Verk 1970	Verk 1974	Verk 1995
1	Ibsen	11					Peer Gynt
			Et dukkehjem	Et dukkehjem	Et dukkehjem	Et dukkehjem	Et dukkehjem
			Gengangere			Gengangere	Gengangere
						Vildanden	Vildanden
2	Lagerlöf	7	Gösta Berling	Gösta Berling	Gösta Berling	Gösta Berling	Gösta Berling
						Nils Holgersson	Nils Holgersson
3	Strindberg	6	Fadren		Fadren	Fadren	Fadren
						Fröken Julie	Fröken Julie
4	Andersena	5	Eventyr &	Eventyr &	Eventyr &	Eventyr &	Eventyr &
			Historier	Historier	Historier	Historier	Historier
	Hamsun	5	Sult	Sult	Sult	Sult	Sult
	Undset	5	Kristin	Kristin	Kristin	Kristin	Kristin
			Lavransdatter	Lavransdatter	Lavransdatter	Lavransdatter	Lavransdatter
5	Bjørnson	4	Synnøve	Synnøve	Synnøve	Synnøve
			Solbakken	Solbakken	Solbakken	Solbakken
	Jacobsen	4	Niels Lyhne		Niels Lyhne	Niels Lyhne	Niels Lyhne
6	Gjellerup	3	Pilgrimen		Møllen	Møllen
			Kamanita
	Lagerkvist	3				Dvärgen	Dvärgen
							Barabbas

^aSamtliga fem listor anger Baśnie [Sagor] som titel och 1835–72 som tillkomsttid för Andersens verk, vilket indikerar att posten inkluderar både Eventyr, fortalte for børn (1835–48), Historier (1852–53), Nye Eventyr og Historier (1858–66), Tre nye Eventyr og Historier (1869), Eventyr og Historier. Ny Samling (1872) och Nye Eventyr og Historier (1872).

Som väntat tillhör majoriteten av de toppnoterade namnen den skandinaviska guldåldern.

II.

Mitt andra studieobjekt har en editorial karaktär. För 100 år sedan, 1919, startades i Polen en bokserie med namnet Biblioteka Narodowa [Nationalbiblioteket], som har kommit att bli landets mest prestigefyllda förlagsprojekt. Seriens deklarerade huvudsyfte var att ”erbjuda såväl varje intelligent polack som all ungdom i utbildning exemplariska utgåvor av de mest framstående verken från polsk och främmande litteratur”.3232 Andrzej Zawada, ”Osiemdziesiąt lat Biblioteki Narodowej” [Nationalbibliotekets åttio år], i Katalog Biblioteki Narodowej w osiemdziesięciolecie serii 1919–1999 [Nationalbibliotekets katalog i samband med seriens åttio år 1919–1999], Wrocław: Zakład Narodowy im. Ossolińskich, 1999, s. V. Jfr Jan Trznadlowski, ”W sześćdziesięciolecie Biblioteki Narodowej” [I samband med Nationalbibliotekets sextio år], i Katalog Biblioteki Narodowej w sześćdziesięciolecie serii 1919–1979 [Nationalbibliotekets katalog i samband med seriens sextio år 1919–1979], Wrocław: Zakład Narodowy im. Ossolińskich, 1979, s. VI f.; Franciszek Bielak, ”Ambitna ’Biblioteka’ i jej redaktor” [Det ambitiösa Biblioteket och dess redaktör], i Almanach Biblioteki Narodowej w pięćdziesięciolecie wydawnictwa 1919–1969 [Handlingar till Nationalbiblioteket i samband med publikationens femtio år 1919–1969], Wrocław: Zakład Narodowy im. Ossolińskich, 1969, s. 10 ff.; Zbigniew Goliński, ”Spotkanie z Biblioteką Narodową” [Möte med Nationalbiblioteket], i Almanach, 1969, s. 111; Stanisław Grzeszczuk, ”Pochwała Biblioteki Narodowej” [Till Nationalbibliotekets lov], i Almanach, 1969, s. 118 f.; ”Biblioteka Narodowa” [Nationalbiblioteket], https://wydawnictwo.ossolineum.pl/products/category/biblioteka-narodowa-2 (hämtat 29.9.2019). Serien existerar än idag. I analogi med de encyklopediska listornas distinktion mellan inhemskt och utländskt ges Biblioteka Narodowa ut i två subserier: subserie I omfattar polsk litteratur och subserie II ”främmande litteratur”. Subserie III, avsedd för ungdomslitterära klassiker, levde ett kort liv på 1990-talet och lades ned efter bara nio volymer.3333 Jfr Trznadlowski, ”W sześćdziesięciolecie”, 1979, s. VI; Julian Pelc, ”Katalog Biblioteki Narodowej” [Nationalbibliotekets katalog], i Katalog, 1979, s. 5 ff., 61 ff.; Włodzimierz Klubiński, ”Katalog Biblioteki Narodowej za lata 1919–1999” [Nationalbibliotekets katalog för åren 1919–1999], i Katalog, 1999, s. 3 ff., 61 ff., 107 ff.; ”Katalog Biblioteki Narodowej” [Nationalbibliotekets katalog], https://wydawnictwo.ossolineum.pl/catalogue/ (hämtat 29.9.2019).

Kvantitativt hävdar sig den skandinaviska litteraturen betydligt sämre i Biblioteka Narodowa än i encyklopedilistorna. Under seriens hundraåriga historia har den bidragit med enbart nio volymer, en av dem inom den ungdomslitterära subserien:

Tabell 6:

	Serie II	Serie III
Volymer totalt	264	9
Danska	0	0
Finska	0	0
Isländska	2	0
Norska	2	0
Svenska	4	1
Totalt	8	1
Procent	3,0	11,1

Av listornas 30 skandinaviska verk har bara 10 upptagits i Biblioteka Narodowa. Så här ser det totala skandinaviska utbudet ut:

Tabell 7:

Antal volymer	Författare	Titel	År	Antal band	Antal verk i volymen	Verk från listorna
2	Ibsen	Peer Gynt	1967	1	1	Peer Gynt
		Dramer	1984	2	5	Et dukkehjem
						Gengangere
						Vildanden
2	Strindberg	Dramer	1977	1	12	Fadren
						Fröken Julie
		Noveller	1985	1	12
1	Lagerlöf	Nils Holgersson	1992	2	1	Nils Holgersson
1	-	Edda	1986	1	1	Edda
1	-	Gunnlaugs saga	1968	1	1	Gunnlaugs saga
		ormstungu				ormstungua
1	Tegnér	Frithiofs saga	1957	1	1
1	Lagerkvist	Prosa	1986	1	5	Dvärgen

^a Posten ”Sagi inslandzkie” [Isländska sagor] med den angivna tillkomsttiden 1200-talet i listan 1959 inkluderar rimligen Gunnlaugs saga ormstungu som givits ut som nr 157 i subserie II.

Med sina nio volymer uppvisar Skandinavien ett betydligt sämre resultat än de typiska semiperiferiska litteraturerna som den italienska och den tyska:

Tabell 8:

	Serie II
Volymer totalt	264
Italienska	12
Skandinaviska	8
Tyska	24

I Polens mest auktoritativa litterära utgivningsserie degraderas alltså Skandinavien till ett periferiskt område. Det skulle betyda att den skandinaviska litteraturen tilldelas en svag position i Polens kanon.

Men man har all anledning att vara kritisk mot den kvantitativa bild som serien avsätter. Förlagets vetenskapliga redaktörer medger själva att representativiteten rubbas av en hel rad icke-litterära – trycktekniska, upphovsrättsliga, ekonomiska, translatoriska, filologiska – faktorer.3434 Zawada, ”Osiemdziesiąt lat”, 1999, s. XII f.; Trznadlowski, ”W sześćdziesięciolecie”, 1979, s. XV; Mieczysław Brahmer, ”Z pierwszych lat” [Från de första åren], i Almanach, 1969, s. 24 f.; Henryk Markiewicz, ”Wspominki i życzenia” [Erinringar och önskningar], i Almanach, 1969, s. 45 f. Att den första skandinaviska volymen gavs ut så sent som 1957 som nr 108 i sin subserie berodde bland annat på att det tidigare funnits få kompetenta skandinavister – eller inga alls – som levde upp till seriens höga editoriala och filologiska krav.3535 Jfr ”Katalog Biblioteki Narodowej”, https://wydawnictwo.ossolineum.pl/catalogue/?pg=43 (hämtat 29.9.2019); Jan Trznadlowski, ”Biblioteka czytelniczych pokoleń” [De läsande generationernas bibliotek], i Almanach, 1969, s. 137 f.; dens., ”W sześćdziesięciolecie”, 1979, s. VIII ff., XVIII f.

Däremot ger Biblioteka Narodowa en god inblick i de kvalitativa aspekterna av den skandinaviska litteraturens närvaro på den polska parnassen. Varje volym i serien har en omfångsrik inledning och en gedigen notapparat, sammanställda av någon av landets ledande litteraturvetare inom den berörda filologin och med ambitionen att spegla det aktuella forskningsläget med särskild hänsyn till den polska receptionen.3636 Jfr Zawada, ”Osiemdziesiąt lat”, 1999, s. V, IX; Bielak, ”Ambitna ’Biblioteka’”, 1969, s. 13; Brahmer, ”Z pierwszych lat”, 1969, s. 24; Goliński, ”Spotkanie”, 1969, s. 114; Julian Krzyżanowski, ”Ze wspomnień o Bibliotece Narodowej” [Ur minnena av Nationalbiblioteket], i Almanach, 1969, s. 27, 29; Grzeszczuk, ”Pochwała”, 1969, s. 124; Trznadlowski, ”W sześćdziesięciolecie”, 1979, s. XI ff. I seriens samtliga skandinaviska volymer utnyttjas denna generösa editoriala apparat för värderande manövrer, som bärs fram av en ganska spretig uppsättning uttryck: ”klassiker”, ”kanon”, ”tradition”, ”mästare”, ”ledande författare”, ”framstående plats”, ”skattkammare”, ”klenod”, ”pärla” etc.3737 Lech Sokół, ”Wstęp” [Inledning], i August Strindberg, Wybór dramatów [Dramer i urval], urval & övers. Zygmunt Łanowski, Wrocław: Zakład Narodowy im. Ossolińskich, 1977, s. III, CXVIII, CXI, CXX; Andrzej Chojecki, ”Wstęp” [Inledning], i Pär Lagerkvist, Wybór prozy [Prosa i urval], urval & övers. Zygmunt Łanowski, Wrocław: Zakład Narodowy im. Ossolińskich, 1986, s. V, LXXXIV; Olga Dobijanka-Witczakowa, ”Wstęp” [Inledning], i Henrik Ibsen, Wybór dramatów [Dramer i urval], övers. Jacek Frühling & Józef Giebułtowicz, red. Olga Dobijanka-Witczakowa, Wrocław: Zakład Narodowy im. Ossolińskich, 1984, band 1, s. XII, XVI; Stanisław Wałęga, ”Wstęp” [Inledning], i Esaias Tegnér, Frithiofowa saga [Frithiofs saga], övers. & red. Stanisław Wałęga, Wrocław: Zakład Narodowy im. Ossolińskich, 1957, s. III, V, VII f., LVI, CXXVI; Lech Sokół, ”Wstęp” [Inledning], i August Strindberg, Wybór nowel [Noveller i urval], urval, övers. & red. Zygmunt Łanowski, Wrocław: Zakład Narodowy im. Ossolińskich, 1985, s. CXIII; Apolonia Załuska-Strömberg, ”Wstęp” [Inledning], i Edda poetycka [Den poetiska Eddan], övers. & red. Apolonia Załuska-Strömberg, Wrocław: Zakład Narodowy im. Ossolińskich, 1986, s. XLVIII; Apolonia Załuska-Strömberg, ”Wstęp” [Inledning], i Saga o Gunnlaugu Wężowym Języku [Gunnlaug Ormstungas saga], övers. & red. Apolonia Załuska-Strömberg, Wrocław: Zakład Narodowy im. Ossolińskich, 1968, s. XIV. Även om de inte ges någon preciserande definition, infogas uttrycken i konkreta diskursiva praktiker, som fixerar deras semantiska fält och därmed besvarar frågan på vilka villkor och via vilka normer den skandinaviska litteraturen nobiliteras i Polen. Kan denna nobilitering benämnas kanonisering i ordets strikta litteraturvetenskapliga betydelse? Jag ska försöka klargöra denna problematik genom att ta upp några typiska kanonskapande normer och undersöka i vilken mån de sätts i spel i seriens skandinaviska volymer.

Bild 9: Omslaget till Edda poetycka (1986). Alla omslag till Nationalbibliotekets volymer: © Copyright by Zakład Narodowy im. Ossolińskich, Wrocław. Publiceras med förläggarens tillstånd.	Bild 10: Omslaget till August Strindbergs Wybór dramatów (1977).

En ofta åberopad norm är att ett kanoniserat verk ska vara bärare av essentiella estetiska värden.3838 Jfr T. S. Eliot, What is a Classic? An Adress Delivered before the Virgil Society on the 16^th of October 1944, London: Faber, 1945, s. 9, 11, 16; Cleanth Brooks, The Well Wrought Urn. Studies in the Structure of Poetry, New York: Hartcourt Brace, 1947, s. 192, 214 f.; Sitterson, ”Canon”, 1993, s. 166 f.; Minda Rae Amiran, ”Some Paradoxes of New Criticism”, i Alfred J. Drake, Rick Armstrong & Shep Steiner (red.), The New Criticism. Formalist Literary Theory in America, Newcastle: Cambridge Scholars Publishing, 2013, s. 6 ff., 9 ff., 15 ff. Enligt Harold Blooms teori bekräftas dessa värden av att verket lyckas överskugga sina föregångare och etablera en ny litterär trend.3939 Jfr Bloom, The Western Canon, 1994, s. 16 f., 20, 24 ff.; Eliot, What is a Classic?, 1945, s. 23. De skandinaviska volymerna aktiverar den sortens konstnärliga kriterier. Utgivarna lyfter fram kenningtekniken i Edda och de isländska sagornas lakonism, de noterar att Ibsen initierar ”ibsenismen” och att Strindberg banar vägen för den europeiska expressionismen.4040 Załuska-Strömberg, ”Wstęp”, 1986, s. XLVII f.; dens., ”Wstęp”, 1968, s. XXXIII f.; Olga Dobijanka-Witczakowa, ”Wstęp” [Inledning], i Henrik Ibsen, Peer Gynt. Poemat dramatyczny [Peer Gynt. Dramatiskt poem], övers. Zbigniew Krawczykowski, red. Olga Dobijanka-Witczakowa, Wrocław: Zakład Narodowy im. Ossolińskich, 1967, s. XVII; Dobijanka-Witczakowa, ”Wstęp”, 1984, band 1, s. XIII, XIX ff., XXIV, CXVI; Sokół, ”Wstęp”, 1977, s. III, V. Ändå får den renodlat estetiska normen en relativt marginell plats i kommentarerna. Det estetiska omdömet formuleras i regel kort och på hög abstraktionsnivå. Utgivaren av Frithiofs saga nämner visserligen Tegnérs metriska mästerskap men nöjer sig med att namnge ett enda av hans många versmått: fornyrdislag.4141 Wałęga, ”Wstęp”, 1957, s. IV ff., CXXV f., CXXXIV. Jfr Åke K. G. Lundquist, ”Textkommentar”, i Esaias Tegnér, Samlade dikter utgivna av Tegnérsamfundet. IV. Frithiofs saga. 1825, red. Åke K. G. Lundquist, Lund: Tegnérsamfundet, 1986, s. 190, 198, 219, 225 och passim, där sångernas varierande versmått noteras och diskuteras. En annan tendens är att kommentatorerna använder det estetiska som en förevändning för en annan sorts resonemang. Lagerkvists konstnärliga mästerskap definieras som hans förmåga att provocera fram en existentiell dialog, som därefter ställs i fokus för inledningens intresse.4242 Chojecki, ”Wstęp”, 1986, s. V ff., XXVIII f., LXXX. Mest meriterande för utgivarna är inte att verket har ett absolut konstnärligt värde utan att det uppskattats i något av de litterära kärnområdena. Ibsenvolymernas utgivare uppmärksammar författarens triumftåg genom världens förnämsta teaterhus.4343 Dobijanka-Witczakowa, ”Wstęp”, 1967, s. X, XIX, XXXI; dens., ”Wstęp”, 1984, band 1, s. X ff., XX, XXIV, XXXIV ff. I kommentarerna till Strindbergs dramer ser utgivaren ett problem i att den svenska författarens kärlek till Frankrike länge förblev obesvarad.4444 Sokół, ”Wstęp”, 1977, s. CX ff. Jfr Załuska-Strömberg, ”Wstęp”, 1968, s. XXVIII, XL; dens., ”Wstęp”, 1986, s. XLIV f.; Wałęga, ”Wstęp”, 1957, s. III ff., CXIX, CLV ff.; Andrzej Chojecki, ”Posłowie” [Efterord], i Selma Lagerlöf, Cudowna podróż [Den underbara resan (= Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige)], övers. Janina Mortkowiczowa, red. Andrzej Chojecki, Wrocław: Zakład Narodowy im. Ossolińskich, 1992, band 2, s. 334, 345; Sokół, ”Wstęp”, 1985, s. III, CII, CXII; Chojecki, ”Wstęp”, 1986, s. LI. Denna respekt för litteraturens kulturella metropoler indikerar inte bara att det polska litterära fältet lider av ett provinsiellt mindervärdeskomplex utan också att det recipierar den skandinaviska litteraturen på världslitteraturens villkor. Som inte minst David Damrosch demonstrerat infogas provinsiella litteraturer i världslitteraturen genom att deras värde prövas i kärnområdena.4545 Damrosch, What Is World Literature?, 2003, s. 8 ff., 24, 27 f., 32. Jfr Casanova, La république, 1999, s. 180 ff., 219 ff.

Bild 11: Omslaget till August Strindbergs Wybór nowel (1985).	Bild 12: Omslaget till Pär Lagerkvists Wybór prozy (1986).

En annan etablerad norm är att ett kanoniserat verk ska förmedla tänkvärda idéer.4646 Jfr Bloom, The Western Canon, 1994, s. 25, 29; Wolfgang Kayser, Die Vortragsreise. Studien zur Literatur, Bern: Francke 1958, s. 43. Också det kriteriet tillämpas i de skandinaviska volymerna på ett sätt som snarare vetter åt världslitteraturkonceptet än åt kanonkonceptet. Frithiofs saga belyses visserligen som ett uttryck för romantikens specifika människo- och samhällsuppfattning, Strindbergs noveller som en samling initierade psykoanalytiska fallstudier, hans dramer som bärare av en kierkegaardsk axiologi.4747 Wałęga, ”Wstęp”, 1957, s. CXV, CXLV, CLI; Sokół, ”Wstęp”, 1985, s. XV; dens., ”Wstęp”, 1977, s. III, XIX. Men vanligare än den sortens profilerade idéhistoriska tolkningar är påståenden om att verket rymmer ett allmänt existentiellt djup. Lagerkvists prosa sägs ta upp ”problem av största vikt för varje människa: livets förgänglighet, dödens oundviklighet, trons gåta, ondskans och kärlekens väsen”.4848 Chojecki, ”Wstęp”, 1986, s. V. Jfr Wałęga, ”Wstęp”, 1957, s. XI, CXLV f.; Sokół, ”Wstęp”, 1977, s. LII ff., LXXXIX; Dobijanka-Witczakowa, ”Wstęp”, 1967, s. X, XXVII; dens., ”Wstęp”, 1984, band 1, s. CXVI; Chojecki, ”Posłowie”, 1992, band 2, s. 333, 336 f. Ett existentialiserande mottagande av textens idégods räknas till världslitteraturens särmärken. Vi söker oss, menar Erich Auerbach, till världslitterära verk för att fördjupa vår medvetenhet om oss själva.4949 Erich Auerbach, ”Philologie der Weltliteratur”, i Walter Muschg & Emil Staiger (red.), Weltliteratur. Festgabe für Fritz Strich zum 70. Geburtstag, Bern: Francke, 1952, s. 41. Jfr Damrosch, What Is World Literature?, 2003, s. 10, 12.

En liknande förskjutning underkastar kommentarerna i de skandinaviska volymerna en annan vanlig kanonbildande norm: det receptionshistoriskt långlivade.5050 Jfr Kermode, History and Value, 1989, s. 85 f.; Bloom, The Western Canon, 1994, s. 19 f., 23 f., 30; Guillory, ”Canon”, 1995, s. 236; Ross, ”Canon”, 1995, s. 515. Visserligen kan de polska utgivarna lämna typiska ars longa-deklarationer. Medan Levertin redan 1903 förklarade att Frithiofs saga är ett litterärt lik som ”knappast någon fullväxt mera läser”, framhåller den polska utgivaren Tegnérs ”odödlighet” och hans poems ”oförgängliga verkan”.5151 Oscar Levertin, Svenska gestalter, Stockholm: Bonniers, 1903, s. 165; Wałęga, ”Wstęp”, 1957, s. CXIX, CLV. Jfr Alfred Sjödin, ”Efter Tegnér – en inledning”, i Alfred Sjödin & Jimmie Svensson (red.), Efter Tegnér. Experiment med traditionen, Lund: Lunds universitet, 2018, s. 8 ff., 13 f.; Sokół, ”Wstęp”, 1977, s. CXI; Dobijanka-Witczakowa, ”Wstęp”, 1984, band 1, s. III, C; Chojecki, ”Posłowie”, 1992, band 2, s. 345. Men långt vanligare i kommentarerna är blygsammare påståenden om att texten rymmer en universell tematik. Ibsens dramer tillskrivs både ”allmäneuropeisk aktualitet” och ”allmängiltighetens valör”.5252 Dobijanka-Witczakowa, ”Wstęp”, 1984, band 1, s. XV f. Jfr Załuska-Strömberg, ”Wstęp”, 1986, s. XXVI f.; Wałęga, ”Wstęp”, 1957, XI, CXIII, CXXIII, CXLV; Dobijanka-Witczakowa, ”Wstęp”, 1967, s. XXVII; Sokół, ”Wstęp”, 1985, s. XLVII; Chojecki, ”Wstęp”, 1986, s. XLIII f., XLVI, LXXX f., LXXXIV. I Lagerlöfvolymen försäkrar utgivaren sina unga läsare att de under läsningen kommer att upptäcka att deras problem är ”lika gamla som mänskligheten”.5353 Andrzej Chojecki, ”Przeczytaj!” [Läs], i Lagerlöf, Cudowna podróż, 1992, band 1, s. 1. På ett motsvarande vis hävdar Strich att bara det verk kan bli världslitterärt vars tidsbundna drag tillika är ”ein wesentlicher Zug des menschlichen Antlitzes überhaupt, des ewigen Menschenbildes”.5454 Strich, ”Weltliteratur”, 1930, s. 430. Jfr Auerbach, ”Philologie”, 1952, s. 40 f.

Bild 13: Omslaget till Selma Lagerlöfs Cudowna podróż (1992).	Bild 14: Omslaget till Henrik Ibsens Wybór dramatów (1984).

En norm som T. S. Eliot särskilt starkt lyfter fram är att ett kanoniserat verk ska vara en produkt av en mogen civilisation och en syntes av sin kulturs vinningar.5555 Jfr Eliot, What is a Classic?, 1945, s. 10 ff., 21; dens., The Sacred Wood, 1950, s. 48; Curtius, Europäische Literatur, 1948, s. 271. Enligt samma linje framhäver utgivaren av seriens fornisländska volymer att både Edda och Gunnlaugs saga ormstungu har sina källflöden i ”den stoltaste perioden” i Islands historia.5656 Załuska-Strömberg, ”Wstęp”, 1968, s. XV; dens., ”Wstęp”, 1986, s. XLVIII. Men även Eliots imperativ underkastas en förskjutning i riktning mot världslitteraturkonceptet. Vad utgivarna speciellt fascineras av är inte att verkens civilisatoriska grogrund har mognadens pondus utan att den är annorlunda. Som bekant lånar Frithiofs saga element från den grekiska och romerska antiken, från Shakespeare och The Works of Ossian, från Goethe och Schiller.5757 Jfr Lundquist, ”Textkommentar”, 1986, s. 191, 193, 200 ff., 222, 226, 234, 236 f., 270 f., 277, 308, 320, 326 ff., 346. I den polska utgåvan presenteras många av dessa allmäneuropeiska komponenter som fornisländska exotismer.5858 Wałęga, ”Wstęp”, 1957, s. IX, XV, CXXXVI ff., CLII ff.; dens., ”Objaśnienia” [Förklaringar], i Tegnér, Frithiofowa saga, 1957, s. 6, 13, 68, 82, 154, 188, 208, 211, 227. Att världslitteraturen lever av sin annorlundahet påpekar redan Goethe, världslitteraturbegreppets skapare.5959 Jfr Damrosch, What Is World Literature?, 2003, s. 10 ff., 19, 283 ff., 300; Strich, ”Weltliteratur”, 1930, s. 429 f., 436 f.; Auerbach, ”Philologie”, 1952, s. 39.

Den viktigaste kanoniserande faktorn har jag sparat till sist. Medan begreppet tradition lägger vikten vid den historiska kontinuiteten och medan begreppet klassiker fokuserar en texts estetiskt-språkliga valörer, har litteraturvetare övertagit det teologiska begreppet kanon för att markera att läsning och omläsning sker inom maktreglerade, institutionella ramar.6060 Jfr Kermode, The Art of Telling, 1983, s. 168 ff.; Ross, ”Canon”, 1995, s. 515. Den polska serien kan betraktas som en levande illustration av detta teorem. Som bland andra John Guillory visat finns det ingen mäktigare kanonbildande institution än skolan.6161 Jfr Guillory, ”Canon”, 1995, s. 239 ff.; dens., Cultural Capital, 1993, s. 6 ff., 15, 22, 27 ff., 38 ff., 55 ff. Biblioteka Narodowa uppstod ett år efter att Polen återvunnit sin självständighet och hade framför allt till syfte att tillfredsställa den nationellt pånyttfödda polska skolans behov. Seriens i särklass viktigaste målgrupp är än i dag gymnasister, studenter och deras lärare.6262 Jfr Bielak, ”Ambitna ’Biblioteka’”, 1969, s. 10 ff., 13 f.; Krzyżanowski, ”Ze wspomnień”, 1969, s. 29; Zdzisław Hierowski, ”Biblioteka Narodowa” [Nationalbiblioteket], i Almanach, 1969, s. 101 f.; Trznadlowski, ”W sześćdziesięciolecie”, 1979, s. V f., XII, XVIII; Zawada, ”Osiemdziesiąt lat”, 1999, s. III, X f.

Ur det perspektivet är den skandinaviska litteraturens ringa kvantitativa närvaro i serien ingen tillfällighet. Att Antigone kommit ut i 13 upplagor med över 100 000 tryckta exemplar beror på att boken fungerat som obligatorisk läsning i det polska gymnasiet.6363 Jfr Grzeszczuk, ”Pochwała”, 1969, s. 121; Trznadlowski, ”W sześćdziesięciolecie”, 1979, s. VIII; Zawada, ”Osiemdziesiąt lat”, 1999, s. XI; ”Katalog Biblioteki Narodowej”, https://wydawnictwo.ossolineum.pl/catalogue/ (hämtat 29.9.2019); Sofokles, Antygona [Antigone], 13:e uppl., övers. Kazimierz Morawski, red. Stanisław Srebrny & Jerzy Łanowski, Wrocław: Zakład Narodowy im. Ossolińskich, 1999. De få skandinaviska volymerna är tryckta i en liten, i bästa fall medelstor upplaga, därför att de saknar motsvarande uppbackning från skolan.6464 Jfr Julian Pelc, ”Katalog Biblioteki Narodowej” [Nationalbibliotekets katalog], i Almanach, 1969, s. 143 f., 180, 188, 192.

Utgivarna av de skandinaviska volymerna försöker kompensera detta maktdeficit genom att på olika sätt ta stöd i den mäktiga polska nationella kanon. Det kan ses som en paradox att Ibsen som i ett brev till Bjørnson frånkände Polen en egen nationell litteratur infogas i serien just på den nationella polska kanons villkor.6565 Henrik Ibsen, ”Til Bjørnstjerne Bjørnson” [brev 28.1.1865], i förf:s Samlede verker. Sekstende bind. Brev 1844–1871, Oslo: Gyldendal, 1940, s. 105 f. Jfr dens., ”Til Georg Brandes” [brev 30.10.1888], i förf:s Samlede verker. Attende bind. Brev 1884–1904, Oslo: Gyldendal, 1949, s. 181; Dobijanka-Witczakowa, ”Wstęp”, 1984, band 1, s. XI, XIV, C ff.; dens., ”Wstęp”, 1967, s. XXVII, LXXVI. Det enklaste utgivargreppet är att det skandinaviska verket knyts till någon komponent ur den inhemska kanon. Både enskilda författare (Stanisław Przybyszewski, Stanisław Ignacy Witkiewicz, Czesław Miłosz) och hela perioder (Det unga Polen vid förra sekelskiftet) används för att höja statusen på de skandinaviska verken.6666 Sokół, ”Wstęp”, 1977, s. IV, CXVII ff.; dens., ”Wstęp”, 1985, s. XIV, CXII; Chojecki, ”Posłowie”, 1992, band 2, s. 340; Załuska-Strömberg, ”Wstęp”, 1968, s. XLVI f.; dens., ”Wstęp”, 1986, s. XLV f. Ett annat grepp är att utgivaren projicerar mer djupstrukturella mönster från den polska kanon på sitt skandinaviska material. På samma vis som den polska kanon har sitt obestridliga centrum i nationaleposet Pan Tadeusz [Herr Tadeusz] av Adam Mickiewicz, introduceras den skandinaviska litteraturen i serien med Frithiofs saga.6767 Jfr Stanisław Pigoń, ”Wstęp” [Inledning], i Adam Mickiewicz, Pan Tadeusz czyli ostatni zajazd na Litwie. Historia szlachecka z roku 1811 i 1812 we dwunastu księgach wierszem [Herr Tadeusz eller den sista inritten i Litauen. En adelshistoria från åren 1811 och 1812 i tolv sånger på vers], red. Stanisław Pigoń, 8:e uppl., Wrocław: Zakład Narodowy im. Ossolińskich, 1980, s. I ff., LXV ff., CXV ff., CXXI ff.; Marian Plezia, ”Wspomnienia czytelnika Biblioteki Narodowej” [En Nationalbiblioteksläsares erinringar], i Almanach, 1969, s. 69 f.; Kazimierz Wyka, ”O Bibliotece Narodowej serdecznie” [Hjärtligt om Nationalbiblioteket], i Almanach, 1969, s. 97 f.; Stanisław Pigoń, ”Za wątkiem wspomnień. W pięćdziesięciolecie urodzin Biblioteki Narodowej” [I erinringarnas kölvatten. Till Nationalbibliotekets femtioårsdag], i Almanach, 1969, s. 55 ff., 60 f.; Krzysztof Bak, ”Polskhetens summa i diktens form”, Göteborgs-Posten, 29.4.1988. I Polen har begreppen nationalskald, nationaldikt och nationalepos en starkare konnotation än i Sverige.6868 Jfr Stanisław Pigoń, Wprowadzenie w ”Pana Tadeusza” [Introduktion till Herr Tadeusz], Kraków: Państwowe Wydawnictwo Naukowe, 1969, s. 23 ff.; P. D. A. Atterbom, Svenska siare och skalder eller grunddragen af svenska vitterhetens häfder. Intill och med Gustaf III:s tidehvarf, band 6:2, Stockholm: Huldberg, 1855, s. 124; dens., ”Inträdes-tal hållet i Svenska Akademien Den 29 Maj 1840”, i Svenska Akademiens Handlingar Ifrån År 1796. Tjugonde delen, Stockholm: Norstedts, 1840, s. 142; Fredrik Böök, Erik Johan Stagnelius, Stockholm: Bonniers, 1919, s. 494; Andreas Nyblom, Ryktbarhetens ansikte. Verner von Heidenstam, medierna och personkulten i sekelskiftets Sverige, Stockholm: Atlantis, 2008, s. 85 ff., 96 ff. Den polska utgivaren överför konsekvent de polska föreställningarna på det svenska verket och dess skapare. Tegnér presenteras som en svensk Mickiewicz, en kombinerad Moses- och Messiasfigur som ”djupast trängt in i sin nations hjärta”, tröstat det slagna, olyckliga folket i nöden och ledsagat det till andlig pånyttfödelse.6969 Wałęga, ”Wstęp”, 1957, s. CXIII ff., CXXV, CXXVII. Frithiofs saga är inte ett nationalepos utan nationaleposet, svenskarnas nationella Bibel som inspirerar dem till stora patriotiska bragder.7070 Ibid., s. VI f., IX. Stanisław Wałęgas nitiska kommentarer till Tegnérs diktverk som utförligt förklarar textens fornnordiska och skandinaviska realia – den polska läsaren informeras bland annat om att norrmännens signalement är ”ljust eller blont hår, blåa ögon och stor längd”7171 Ibid., s. CLII. Jfr s. IX, XV, CXXXVI ff.; Wałęga, ”Objaśnienia”, 1957, s. 4 ff., 15, 19, 26 f. och passim. – imiterar Stanisław Pigońs legendariska utgåva av Pan Tadeusz som minutiöst förklarar nationaleposets otaliga detaljer.7272 Första uppl. 1925, nr 83 i Nationalbibliotekets serie I. Jfr Pigoń, ”Za wątkiem”, 1969, s. 55 ff., 60 ff.; dens., ”Wstęp”, 1980, s. XXVII ff., LXV ff., LXXII ff.; Wyka, ”O Bibliotece”, 1969, s. 97 f.

Bild 15: Omslaget till Esaias Tegnérs Frithiofowa saga (1957).

Ingen av dessa överföringar lyckas förstås ge de skandinaviska verken någon reell kanonisk makt. Det som överförs är inte makt utan förståelsemönster och lässtrategier. Därför kan man diskutera om det maktabsolutifierande kanonbegreppet är det koncept som bäst beskriver denna sorts projiceringsstrategier. Som ett mer adekvat koncept framstår åter begreppet världslitteratur.7373 Att Nationalbibliotekets serie I representerar den polska litteraturens kanon medan serie II bygger på världslitteraturbegreppets premisser snarare än kanonbegreppets observeras i Markiewicz, ”Wspominki”, 1969, s. 46. Enligt världslitteraturteorin recipieras de cirkulerande verken via en pluralistiskt uppfattad transkulturation. Deras ord laddas med ständigt nya betydelser, deras värdeskalor omförhandlas i överensstämmelse med lokala hierarkier.7474 Jfr Damrosch, What Is World Literature?, 2003, s. 4 ff., 11, 24 f., 283 f., 292, 297.

Om den skandinaviska litteraturen alltså för en tynande tillvaro i Polens litterära kanon, så är den desto livaktigare i den polska världslitteraturen. Och den existensformen har sina klara fördelar. Enligt världslitteraturteoretiker kan en kapitalsvag litterär provins just i kraft av sitt utanförskap lättare få en kosmopolitisk aura och göra succé i andra kulturer.7575 Jfr ibid., s. 13; Strich, ”Weltliteratur”, 1930, s. 429 f. Om den logiken stämmer, är det Skandinaviens kulturella maktunderskott som inom världslitteraturen möjliggjort den skandinaviska guldåldern.

This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial 4.0 International License.